"Genom år av tomhet har jag burit min smärta, genom år av begränsande val stiger jag nu ut och möter livet. Stigen jag gick var inte upptrampad ty den var för mig att bevandra på egen hand.

Livet har fört mig genom en oändlig resa, en resa utan slut, en resa som bara leder till något så mycket större, så mycket djupare, så oändligt mycket sannare.

Nu ler min tillvaro mot mig igen, livet välkomnar mig ut ur mitt mörker där ljusets strålar längtar efter att få belysa min fortsatta vandring genom livet.

Jag minns och aldrig skall jag glömma min lycka’s stjärna.

Ett liv, en väg, ett löfte. Jag minns och jag upplever - och aldrig skall jag glömma.

Jag skall alltid minnas.

Min själs tysta löfte…"

© Minerva 2009-09-11