Kan man älska för mycket?
Hur många av oss har inte upplevt smärtsamma relationer, relationer som är dödsdömda från första stund men ju svårare relationen är desto större blir vårt behov av att kontrollera den och desto större blir vår kamp för att få den att förändras, att vinna kärleken, att förvandla distans och avståndstagande till kärlek genom att älska ännu mera….
Ofta är det kvinnor som fastnar i dessa beteenden. Man brukar säga att kvinnor bränner ut sig i relationer, män i prestationer och det kan väl stämma till viss del men visst finns det undantag. Men det är vår vårdande sida som är så typiskt kvinnlig som gör att vår omhändertagande sida blir ett vapen som vi tror att vi kan använda oss av för att vinna den där mannen som är så svår att nå. Vi tror att om vi bara ger ännu mera kärlek, om vi bara bevisar för honom att han inte kan klara sig utan oss så kommer han att älska oss. De kvinnor som bränner ut sig i prestationer har ofta överslag av manlig energi. Den manliga energin är en "doer". Den handlar mycket om närvaro, styrka, säkerhet och medvetenhet och är givande, logisk, action, givande, penetrerande och kraftfull, logisk tänkande m.m. Läs mer under "väck din sanna essens".
När förälskelsen betyder smärta – då älskar man för mycket. När ens samtal med vänner mest handlar om honom och hans problem, hans tankar, hans känslor och nästan alla meningar börjar med ”han” – då älskar man för mycket. Det som skett är att det inte längre handlar om kärlek, det är rädslan som tagit över och rädsla och kärlek kan inte existera samtidigt.
Ett mönster och känslomässigt sår
Den största rädslan vi människor bär på är rädslan att inte vara älskade och rädslan att bli övergiven. Detta är känslor som kom till under vår barndom.
Extra stark blir denna rädsla om vi under vår barndom inte fick den kärlek och närhet som vi som barn behöver. Om vi möttes av distans, av frånvarande, dysfunktionella eller självupptagna föräldrar som inte kunde ta emot all den kärlek vi hade att ge, eller än mindre ge oss de viktiga speglingarna vi behöver, så skapades ett sår i oss där vi lärde oss att förknippa kärlek med smärta, att förknippa kärlek med lidande och vi lärde oss att för att få kärlek så måste vi förtjäna den, vi måste kämpa oss till den.
Detta får oss att dra till oss relationer där vi återskapar emotionell otillgänglighet för att läka ut vårt inre sår. Det är därför som vi dras till män/kvinnor/relationer där kärleken är omöjlig och där partnern är otillgänglig.
En sådan relation blir till en känsla av trygghet för oss, det är något som vi är vara vid och något som vi tror ska vara på det sättet därför hamnar vi automatiskt i ett sådant beteende i våra kärleksrelationer, situationer där vi måste kämpa oss till kärleken.
Dessa relationer präglas ofta av en stark passion, en känsla av oemotståndlighet vilket bara väcker vår önskan efter mera.
Kampen
Ofta upplever vi i dessa relationer att partnern till en början är väldigt uppvaktande för att sedan bli som förbytta och ta avstånd, att inte hålla vad de lovar och distansen är ett faktum. Detta får en människa som bär på ett sådant sår från barndomen att lägga all kraft och energi på att vinna tillbaka kärleken.
Denna kamp för att bli sedd och denna känsla av att vara oönskad och den brist på kärlek och trygghet i nära relationer som har upplevts i barndomen gör att dessa personer är därför beredda att vänta och hoppas och försöka ännu mer att vara till lags. Där lever man på hoppet att i morgon så blir allt annorlunda, i morgon så kommer hen att inse hur mycket hen älskar mig och så har man genast lagt allt sitt fokus på den andre personen för att slippa se sina egna sår och problem.
Ofta finner dessa personer med denna problematik att relationer som känns trygga, (där den andre överöser med kärlek och bekräftelse och där det finns en vilja och ett genuint intresse för oss av den andre partnern) som tråkiga förutsägbara och passionslösa. Så länge vi har denna problematik så kommer attraktion endast att upplevas med män/relationer som är ”omöjliga”.
Detta bränner ut oss och får oss att utplåna oss själva (läs mer under ”från självutplåning till självinsikt”) och vi tappar fotfästet och blir olyckliga och beroende.
Vägen ut
Det finns dock sätt att ta sig ur sådana här relationer. Men först måste man bli medveten om sitt förflutna och att man bär på detta beteende som faktiskt är att likna med missbrukarproblematik (man gör sig beroende av den andres kärlek och bekräftelse för att få kicken av att känna sig behövd och älskad för att kompensera det sår som uppstått inom oss).
Genom att söka hjälp, låta tillfrisknandet bli viktigare än allt annat i livet, bli självisk, lära sig att älska och bekräfta sig själv och se sitt eget värde och genom att släppa kontrollen och våga se och ge sig in i relationer som är tvärt emot dessa så kan man ta sig ur detta beroende.
Du är värd att vara lycklig och där ute finns det relationer som kan göra dig lycklig! Du är värd det absolut bästa och du är värd ditt högsta goda!
Låt dessa ord få bli din sporre, bestäm att du från och med nu väljer ett liv i glädje så kommer du att komma dit!
Det är du och bara du som kan göra en förändring!
Hur mycket vill du bli lycklig och uppleva sann kärlek?
Våga tro och hoppas så är kärleken och lyckan din!
Vägledning och hjälp
Om du har den här problematiken och vill ha hjälp att komma ur det är du varmt välkommen att kontakta mig för en coachning och vägledning.
Bokning och lediga tider klicka här
HÖR MIG BLI INTERVJUAD OM RELATIONER I PODCASTEN "JAG ÄR SJUK I HUVUDET", AV OCH MED VIKTOR ÅKERBLOM OCH JESSICA EKMAN HÄR NEDAN:
AVSNITT 1 - HÄR
AVSNITT 2 - HÄR
AVSNITT 3 - HÄR
_________________________________________________________